Nio dagar kvar

Dagen har varit helt ovärd, jag svär. Jag har sovit, städat mitt badrum, sett en film, tömt min spargris och fikat med Catrin och Lina.
Känns som om det står still igen. Pia har jag inte pratat med och jag börjar bli orolig att praktiken är körd.
Boendet börjar ju iallafall fixa sig och det känns bra, eller vad säger jag, har allternativ men det är ju inte bestämt ännu. Rätt och slätt skulle man kunna säga att jag går bara runt och väntar nu och jag är trött på att vänta, jag vill veta nu!

Jag önskar att jag kunde bli överrens med mig själv och fatta att saker är som dem är och jag kan inte göra något åt de. Ingen psykdoktor i världen skulle fixa en sådan sak, även fast vissa verkar tro de. Det är såhär nu och varför kan ja inte bara acceptera de? Jo, för att det finns folk som tycker att jag är sjuk och att jag inte borde få leva som jag vill. Jag vill inte göra någon upprörd eller äcklad, jag vill inte vara annorlunda. Jag har känt mig annorlunda hela livet och jag är trött på de. Det blir nog bättre när jag flyttar till Sthlm, men tänk om det inte blir så då? Tänk om jag kommer må sämre och bara vill därifrån. Jag är rädd för de, men var skulle jag ta vägen? Jag skulle inte må bättre någon annanstans!
Jobbigt att ingen förstår utom några få, tror det är en sak man måste upplevt själv.

Jag skulle nog behöva ha mer kärlek nu, inte bara från vänner och föräldrar och andra viktiga personer. Utan någon annan, jag behöver nog den uppmärksamheten.

Det är surt när man inte har pengar, riktigt surt. Men det är ett litet problem om man ser till allt annat.

Imorgon är det jag som läser nyheterna, upp tidigt och jag kommer missa alla luciatåg, fan! Jag som älskar Lucia, precis som morfar. Min döda hjälte, min ängel.

Nu är det bara 9 dagar tills jag sitter i mor och fars soffa och dricker vinglögg :)

<-- Han fixar min julstämmnig. Fuck, vilken bra julskiva han har gjort. Och Eva Dahlgren är med på ett spår, woho ;)

Tjo!