Vad har hänt med mig?

Jag har aldrig varit såhär blödig och osäker i hela mitt liv. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och det är en ständig kamp mot mitt inre som alltid vill gå den enkla vägen.
Jag vill inte förstöra de här, inte nu. Men hur gör man?
Samtidigt som jag vill känna massor vill jag stanna upp för att jag är rädd.
Rädd för att stå där igen.
Egentligen tror jag att de enda som hjälper är att kasta sig ut, för hur ska du annars läka eller komma vidare?
Som när man är med om en bilolycka eller blir avkastad av en häst. De är bara att hoppa upp igen eller sätta sig framför ratten så fort de går, även fast man är rädd. Även fast man hellre vill dö än att göra de igen. Ju längre man väntar, desto jobbigare blir de. Bygg inte muren högre, riv den.

De jag vet nu är att jag känner, tänker och saknar. Jag önskar bara att jag kunde njuta av de mer.

Umeå is the shit

Alla hade rätt, Umeå är smått fantastiskt. Eller, själva Umeå kanske inte var så imponerande, de var mest personerna som var där i helgen som var de fantastiska. De fanns vissa som utmärkte sig speciellt. Och NEJ, de kvittar hur mycket ni tjatar på mig att jag ska säga vem eller vilka. Jag antar att om den personen eller personerna hittar hit så kommer den/de förstå. Var de någon som sa kurskärlek?!
Jag älskar att nätverka (och med nätverka så menar jag just nätverka och inget annat!), träffa nya människor och få den där känslan i kroppen som inte går ut på flera veckor. Jag vill ha mer och just nu kan jag inte vänta tills kongressen. De kommer bli great.
Att gå från en toppen helg till en fullbokad måndag (vänta nu, var jag inte ledig?) med händelser på jouren, simtest och ingen sömn känns. Värsta är såklart jouren men också de bästa.

Hela min lägenhet luktar IKEA och kuddarna till soffan ligger överallt. Snyggt kommer de bli i allafall och jag plockade ganska många poäng förra veckan då jag införskaffade ett "IKEA FAMILY" kort. Vilken stor familj jag har sen. Lika bra att skaffa förmåner nu. You never know.

Imorgon är de skolinformation. KUL!

Jag önskar att ingen skulle behöva gråta på sin födelsedag!

Besök

Igår var jag "hemma" på middag hos mina föräldrar. De hade besök av goda vänner till familjen, två personer som jag litar mycket på. Jag älskar deras åsikter och blir lite avunsjuk på mamma och pappa som har haft dessa vänner hela livet.
Vi drack vin, pratade, skrattade, drack vin, pratade minne, drack vin och skrattade lite till. Jag berättar om mitt nya jobb och ingen kommer med någon dum kommentar, ingen trampar i klaveret. Pappa och mamma ler och de är då jag förstår, de är då de känns som bäst. De är på min sida.
Pappa lyfter mig och säger att jag blivit lättare. Mamma ger mig en annanas (som jag senare glömmer. Men pappa hinner springa ut med den innan taxin åker iväg)

Skylten om "ingen reklam, tack" är nu uppsatt och igår låg de bara ett kort på hallmattan. Ett kort från "over there". Tack Teron! Ser fram emot att ses snart.

Första veckan på nya jobbet är gjord. Och jag skulle inte kunna önska mig en bättre arbetskamrat. Hon uppmuntrar mig, stöttar mig, lugnar mig när jag oroar mig för mycket och behandlar mig som en vuxen person. Tack V! Jag lovar att hämta kaffe till dig varje dag, när du vill.

Nu är de snart dags att vandra iväg och hämta F :)

De är mycket nu.

Jag hinner inte just nu. Så är de faktiskt, egentligen hinner jag inte de här heller.
För er som undrar, jobbet är toppen. Jag kunde inte önska bättre. Jag trivs med allt:)
Nästa vecka blir den värsta i mitt liv tror jag. För förutom att jag förhoppningsvis ska klara ett teoriprov och klara uppkörningen ska jag också hinna göra ett simtest, ett syntest, gå på kurs, skicka in ansökningar, gå på kurs och sen var de något mer...hmm...ja just de, jag fyller år på tisdag.