Såhär är de.

Jag såg att J blev rädd när jag sa det där. Hans blick förändrades på en sekund och han förstod att jag menar allvar. Att det är allvar. Att jag vill ha hjälp, nu!
Jag orkar inte längre, jag tänker inte må dåligt mer. Jag måste ta tag i det här, få hjälp att göra de. Inget är roligt längre och jag börjar bli rädd för mig själv. Jag kan inte fokusera längre. Smärtan tar överhand och lämnar inte mycket utrymme för annat. Jag är inte ensam om detta, men i min kamp för att må bra är jag ensam. För i slutändan handlar det bara om mig.

Skönt att man har vänner, vänner som bryr sig. Vänner som vet vem jag är och varför det är såhär. Vänner som ger kramar, vänner som förstår min tystnad, mitt svikande och min nedstämdhet. De vet att jag kommer igen, att jag snart är tillbaka, att jag snart står på benen igen.

De sista mamma säger till mig varje gång vi pratar är: "Gör inget dumt nu" vilket rätt översatt skulle bli skada inte dig själv = ta inte livet av dig.
Jag skulle aldrig göra något sådant, jag skulle aldrig våga, aldrig gå den enkla vägen. Men att möjligheten finns är läskigt. Det är först när man dåligt som man förstår vilken makt man har över sitt egna liv. Praktiskt taget skulle jag kunna sluta de nu, se till så att det slutar nu. Visst vore det enkelt, men har aldrig varit lockande och blir det de så säger jag till innan, för jag vill inte lämna denna värld.

Jag har så mycket jag vill göra och så lite jag orkar göra just nu. Ibland måste man sparka på sig själv, tro mig, det vet jag. Men jag är tvungen att sparka alldeles för mycket nu. Kanske sparkar jag tom i fel riktning. Jag vill bara stoppa tiden ett tag, hinna andas och sen ta nya tag.

En vis man sjöng en gång:
"You better let somebody love you, before it´s to late"

snart bröllop

Nu är jag så trött så att jag vill kräkas. Somnar snart över tangentbordet, jag har inte suttit still en enda minut idag ( förutom när jag åt då ) Har handlat de där, klippt mig här, sprungit hit och dit. Fixat en skylt där, tryckt ett lakan där och burit blommor så jag fått kramp. Som sagt, jag är helt slut, men vilken jävla fest det kommer bli.
Imorgon kommer min syster sluta heta Lindberg och byta till Dreher. Vi båda kommer gråta och jag ska aggera tärna och hålla tal. Shit, detta kommer blir nervöst!

Onsdagen var mycket jobbig, både på jobbet och i vardagen. Jag vet inte vad som är jobbigast nu, men att jag måste kämpa är ganska tydligt. Nu vill jag bara att bröllopet ska flyta bra så man kan lämna det bakom sig som ett fint minne.

Längtar lite till sthlm så jag kan göra det där jag går och funderar på.

Huvudvärk

Allt går verkligen upp och ner. Just nu har jag ont i huvudet, mycket ont i huvudet. Efter bråket och den dåliga sömnen är jag helt slut. Jag säger inte att bråket var onödigt, för det var de inte. Man måste rensa luften ibland, men att det gjorde mig trött står ganska klart.

Idag kände jag för femtonde gången att jag ville ge upp. Jag vet att jag inte orkar längre, men jag måste fortsätta att kämpa. Jag har gjort de i två år och jag kan göra de i två månader till. De kan inte vara så svårt.

Jag längtar lite till att starta nu och Lasse är verkligen en ängel. Om han kan hjälpa oss är han värd sin vikt i guld.

Heidi har bestämt sig för att stanna såsom M. Vem vet, vi kanske blir många tillslut.

Det blev inställt idag, de jag har längtat efter länge. Men ska jag vara ärlig så hade jag inte velat idag. Jag är för trött, för ledsen, för gråtfärdig för att kunna slappna av.

Mamma ringde och var hos Maria, jag blev glad. Det innebär att hon inte vill fly, att hon vill göra något åt de och att hon älskar mig. Det är bra, för jag älskar ju henne och pappa.

Nu är det inte många dagar kvar tills det smäller.

En ny dag

Jag tror att det skulle funka, jag vet att det skulle göra de. Visst några utbrott kommer det bli, men det får man räkna med. Jag kommer hur som helst göra det för min egen del.

Jag vet inte vad jag ska säga. Har hela mitt liv sagt att jag inte är värd de och att det aldrig komma hända mig. Kanske har jag rätt eller så har jag bara accepterat. Såklart det inte är så, men ska man nöja sig? Jag är för kräsen för de. Jag borde vara mindre kräsen. Jag skulle vilja förklara mer, men jag vill inte förstöra, så jag håller käften. Är tyst istället, ingen idé att prata, det är psykiskt, det blir aldrig som man vill.

Det är bra att jag har dem, vännerna. Jag blir lycklig av att tänka på dem. Lyssna på "våra" låtar och inse att de alltid kommer finnas där för mig. Vad jag än gör, det känns tryckt och därför kan jag le.

Senast jag var hemma var jag mycket ute i naturen, där jag är född. Där min rötter finns. Fan vad vackert det är, skulle kunna vara kvar i skogen i hundra år och bara titta.

Mina nya jeans passade och Fia fick rätt. De är fina:)

nu ska jag till m och planera lite.

Spöken har gjort sig tillkänna!

Gårdagen var mysig. Prat med Paulina och bra musik. Jag älskar att prata.
Spökena börjar göra sig tillkänna. De finns verkligen omkring oss. Knäppningar i väggarna, en lampa som tänds (som egentligen är sönder) och en dator som startar av sig själv. Och att jag började frysa med två täcken är också ett tecken för mig. Jag pratade med dem, spökena alltså. Jag kommer inte bli rädd, ingen idé.
Men visst är det lite kusligt.

Kjell slutar på SR, det tycker jag inte om. Han är en utav mina favoriter, tycker han kan komma och jobba hos oss.

Igår var det superhemligt möte på jobbet. Eller kanske inte superhemligt, men det är ju helt klart saker jag inte ska läcka. Dessutom så var Anna Ternheim här häromdagen, hon var lång och trevlig.

Idag bär det iväg till Skövde, så skönt! Hem och hälsa på alla, kramas lite. Det behövs, de borde man göra mer, kramas alltså.

Den heter Hjördis och står här brevid mig. Hjördis var nära på att bli uppäten av Hjalmar idag. Negativt, jag räddade Hjördis.
Nu ska Hjördis med till Skövde. Haha, så får hon se landet på riktigt.

Peace!

Små arkar

http://www.thisis.se/arkvideos/
Kolla på inlägget från den 7 maj. Ibland ler man så att hjärtat känner de.

Fortfarande uppåt

Allt går bättre och bättre hos J. Vi skrattade åt mig torsdags, mycket skönt. Det var kul att inse att man kan vara jävligt elak mot sig själv utan anledning.

Jag är fortfarande glad, har varit de sen i tisdags, undrar vad det kan bero på ;)

I torsdags blev det sentimentalt och mycket vin, de ledde i sig till att vi alla i kollektivet erkände vår kärlek till varandra och det är ju faktiskt sant. Jag älskar er brudar. Rebecka, Paulina och Sara i mitt hjärta :)
Jag och J insåg under vårt samtal att flytten har gjort mig starkare och det är dels därför jag mår bättre. Fråga mig inte exakt varför, vi la inte större tid att komma på den exakta anledningen, bara konstaterade att så var fallet.

Nu är jag hos Lina och allt känns bra. In till stan ska vi om jag någonsin orkar lyfta på min röv. När jag vet att jag kan slappa, blir jag förslappad:)
Och ikväll är det dags, en kväll som jag ser framemot varje dag, Eurovision:) Jag står för att jag gillar de, okej?!

Hon säger potäter :)

Två dagar...Woppi!

Två dagar i rad, två fucking dagar i rad har jag varit glad. Helt otroligt, detta har inte hänt på två månader. Jag mår bra idag med :) Jag vet inte om det är för alla idéer jag fått den senaste tiden, de nya framtidsdrömmarna, mer trygghet i vardagen, mer att se fram emot eller om jag förstått för ett tag att jag inte är helt värdelös.
Just nu känns det helt onädigt att gå till J imorgon, jag menar, vad ska man prata om när man mår bra? Men jag vet att jag måste gå dit och att jag bör, så jag gör de.

Imorgon är det kval till Eurovision och jag längtar massa :) Så kul att se, nu är det igång igen.
Givetvis är Cypern favorit hos mig, vilken röst.

Jag gillar kollektivet, vi är ett gäng riktigt bra brudar :)

Har länge funderat på vad den där Sofi Fahrman gör för mitt liv. Just nu förpestar hon den bara eftersom hon är ÖVERALLT! Snälla, låt mig slippa henne lite iallfall, jag bryr mig inte om vilken färg man ska ha i höst, i vår, i sommar eller någon annan jävla årstid. Har hon inget bättre än att tala om för folk vad de ska ha på sig så tycker jag hon kan skaffa sig ett nytt jobb/hobby. SÅ nu var det sagt. Phu!
Sofi Fahrman här och Sofi Fahrman där! Åh! ( att jag ens spiller tid att skriva om henne gör mig frustrerad )

Nu ska jag förflytta min röv hem, kanske se kill bill 2 :) känns lite frestande. Borde kanske skriva ett tal till bröllopet. Det får bli vad det blir helt enkelt.

glad nyhet, inflyttningsfest och funderingar...

Efter att Rebecka igår kommenterat att mina rubriker inte stämmer överrens med mitt senare innehåll så ska jag frånochmed idag försöka göra henne mer nöjd genom att koppla rubriken med inlägget, hängde du med Rebceka?

M ringde i lördags och kom med en glad nyhet, vår lilla dröm kanske kan bli sann ändå. Vi ska iallafall försöka, fan vad gött. Maka på er, här kommer vi!

I helgen har jag umgåtts en hel del med Lina, det är skönt att märka att hon faktiskt skiter i vilket. Hon står upp för mig och det kommer hon alltid göra, såsom jag gör för henne. Skönt att ha henne!

Festen i helgen blev riktigt bra och jag hade kul! Jag slapp tänka, kunde släppa loss och bara vara. J säger att det är bra för mig. Det borde blir mer av de.

Helgen gav mig också mycket att fundera på. Ska jag verkligen kasta in mig i något nu, jag har redan sagt nej till mig själv nyss. Men vaddå, man kanske borde ändra sig? Suck, verkligen suck. Jag har så dålig tajming, alltid!

Jag måste få ännu mer sömn. Jag borde gå hem nu, ingen idé att sitta kvar själv och bara tråka ut sig. Det är lite sol ute och det borde man uppskatta mer.

Bounce baby!

Tänk om det är så att förseningar i lokaltrafiken beror på olycklig kärlek

Jag brukar vara ganska bra att känna på mig saker som kommer hända. Därför är det läskigt när jag blir sådär övertygad och när de som jag förutspådde sen händer blir jag inte ens chockad eller förvånad. Just det där har hänt för mycket den senaste tiden. Det hände igår t.ex. Jag bara kände på mig att en viss person skulle höra av sig och vips så lät det om min mobil och ett meddelande var mottaget av just den personen. Jag blev glad, men inte förvånad!

Jag är inte så vidare besviken längre, jag förstår. Man måste kunna förstå ibland, bara acceptera att vissa gör, enligt en själv, konstiga val.

Pratade med mamma och pappa igår och jag älskar känslan av att vi kan skratta tillsammans igen. Alla samtal behöver inte längre sluta med att någon har gråten i halsen eller har en klump i magen. De senaste gångerna har jag haft ett leende på läpparna efter våra samtal. Tanken på att de är de bästa förändrarna i världen och verkligen älskar mig gör mig glad, iallafall gladare. Jag börjar också förstå var jag har fått min humor ifrån.
De finns minnen som aldrig kommer att försvinna, vi har många ihop, mamma och pappa.
( De sista var en hyllning till mina föräldrar som ändå aldrig kommer hitta till min blogg, men ändå! )

Det är kul att få mail från högt uppsatta människor, speciellt när man förstår att svaren inte går mellan någon halvdassig sekreterare som inte bryr sig så mycket iallafall.

Ikväll är det bio med Lina min fina ballerina och jag är hennes havrekli. Imorgon tydligen fest, yeah baby yeah ;)

Ännu en dag som snart kommer gå till min historia...

Jag är nog lite besviken, men egentligen så gör det mig inget. Vi gör alla våra val här i livet, dumma som smarta.

Jag vet inte om jag gav mig själv falska förhoppningar, det brukar vara så, så jag antar de. En sak som jag inte behöver just nu är falska förhoppningar. Därför avstår jag att spekulera mer innan något har hänt. PUNKT! ( men man kan kanske alltid fantisera ) just de PUNKT var de!

Min ådra för att skriva rycker ännu mer och igår knopade jag ihop x antal sidor till. Det fullkomligt haglar ut idéer ur min hjärna och just nu skulle jag nog kuna skriva fyra sidor om en kålrot ( om jag nu fick den uppgiften ) jag är glad att jag vill skriva, att jag orkar göra de. Jag mår bra av det och kommer inte sluta förrän jag tröttnar, vilket är aldrig, just nu.
Har som vanligt pengaångest, pengarna försvinner så jävla snabbt och just nu vänder jag på varenda krona för att kunna vara eknomisk. Jag kommer vara en snål jävel denna månaden. Räkna därför inte med att få låna av mig och räkna också med att jag kommer kräva tillbaka pengar. Samtidigt tänker jag inte nämna skorna, sjalen och byxorna för 1600 kronor som jag köpte häromdagen, för det hör ju inte hit. När allt kommer omkring har jag hört att pengar är en världslig sak. KOM IGEN! Inte mer bullshit tack!

J säger iallafall att allt går åt rätt håll och det får mig att må bättre, jag litar på J och säger han något så väger hans ord tungt.

Sa jag förresten att Möhippan blev mycket lyckad och att jag är stolt över vad jag var med och fixade. Tack för all hjälp tjejer! ( om någon utav de mot förmodan skulle läsa detta )

Idag ska jag fika, jag är bra på den sporten och det är en sysselsättning jag tycker mycket om, mer fika åt folket. Speciellt om de har goda teér och fina gäster ( läs även personal )

De som är skrivet är nu skrivet och jag lämnar denna bloggsida för idag. Hoppas ni hittade något matnyttig att läsa om, när allt kommer omkring är min vardag ganska tråkig ändå!

Tjosan i trosan!