Så nu sitter jag alltså här och gråter, för någon annan skull. De är i och för sig logiskt eftersom jag inte kan gråta för min egna skull längre. Denna gången skulle jag kunna gå med på att säga att jag gråter för oss båda. Men jag gråter inte över mig själv. Så tragiskt har de inte blivit än.
Så nu är jag där igen. Fast i skiten, i alla fall i tankarna.
Jag vill skaka om henne och fråga vad hon håller på vad, varför hon är rädd och varför hon inte vill slappna av och ge sig hän.
Jag tycker synd om människor som håller inne allt de känner för att de någon gång kanske går åt helvete. För åt helvete går de alltid, någon gång.
Denna gången ska jag våga fråga, jag har inget att förlora, för de har jag redan gjort. De har redan gått åt helvete. Men de är bara jag som fattar de.

...något jag vet är att jag fortfarande är sjuk och kommer bli tvungen att ligga i sängen en dag till. Tråkigt! Jag som inte fixar att sitta still.

för lite att anförtro sig till. för kort halmstrå att greppa. för många "ja-men-hon-gör-alltid-sådär". för mycket alkohol i glaset. för mycket närhet men samtidigt alldeles för lite. för svårt att kunna lita på. för mycket "om-ett-år-sticker-vi-bara-du-och-jag". för goda lukter. för mycket förstående och för många fina ord. för förjävligt bra för att vara jävligt sant. så jävla krossande. fan!

"Sofie, när man känner sina bristningar, då är de dags att banta"

Så nu sitter jag här, minst lika trött som i måndags, 2300 kronor fattigare och med en ny frisyr. Är jag glad. Nja, eller jo de är jag. Men trött.
Idag trodde jag att jag började 7:15, så jag gick upp i ottan och svor över att jag inte fick sova längre. Men en timma senare blev jag tveksam och när jag ringde mitt jobb för att dubbel kolla tiden så hade jag givetvis fel. Jag börjar 9 idag. Fy bubblan!
Men jaja, jag får skylla mig själv.

Jag gav frisören fria händer igår och de blev hon lycklig över. De spratt liksom till i henne och hon utbrast: "Jag älskar sådana hära frisyrer!"
De är bara att ta för dig, sa jag och log.

Så hade jag aldrig gjort för några år sedan. Så rädd för hur mitt utseende skulle påverka hur folk tittade på mig. För mig handlade de om att inte stå ut för mycket. Inte vara först med något, inte vara sist, inte vara den som följer svansen, inte den som har de snyggaste men inte de fulaste. Som jag ser de nu var de bara ett slöseri på psyke, fritid, pengar och välmående. Och varför ska man offra de för personer som man inte ens vill vara.

Idag är de i alla fall onsdag och jag ska som vanligt klara att släpa iväg mig själv till gymmet och springa någon mil sådär. Men de ska jag nog fixa. Jag är ju köpt nya snygga joggingbrallor :)

Jag jobbar för mycket. Del 1

I slutet av denna dagen har jag jobbat tolv dagar och varit ledig 1. Vissa tycker nog inte de är så mycket, men då får man räkna in att de är ett jobbigt arbete och att jag har ett krav på mig själv att jag måste gå till gymmet 4 gånger i veckan, minst! De har inte blivit många stunder med vänner de senaste och jag skäms. Men igår fick jag träffa J och jag blev så glad att få träffa henne så jag bjöd på hela kvällen. Rösti (massa rösti), efterrätt och själv åkte jag taxi hem senare på kvällen.

Imorgon är jag äntligen ledig, en dag. Då ska jag bara gå till gymmet, ligga i soffan, klippa mig, plugga teori, köpa kläder och fixa allt annat jag inte hinner vanligtvis.
Suck!

Min namnsdag...i alla fall nästan.

Idag har jag lärt mig mycket och dessutom blivit överraskad, både av mig själv och mina päron.
På jobbet lärde jag mig att barn kan vara väldigt elaka, grymt elaka. Samt att de tycker de är kul att kasta och smeta in fröknar med maskrosor. Fröknarna tycker inte att de är lika kul.

Senare var jag på gymmet och insåg att jag har ganska hög smärt tröskel.

Väl hemma låg de choklad på bordet. MIN favorit choklad.
"De är din namnsdag idag" hörde jag mamma ropa.
( De är i de här ögonblicket alla mina bloggläsare tar fram kalendern och kollar upp vilka som har namnsdag idag )
Men jag kan hjälpa er, så ni inte behöver röra på fläsket. De är Sofia och Sonja. De som känner mig vet att jag varken heter Sofia eller Sonja. Men varför då fira?
Jo för om ni hade kollat i en almenacka från 1990 så hade jag namnsdag. För då var de just Sofie och Sofia denna dagen. Men tydligen så tycker den som bestämmer över kalendern att de är viktigare att Styrbjörn, Sigun, Synnöve och alla andra polare med populära namn ska ha en namnsdag. Denna person som bestämmer över kalendern kan inte vara någon annan än Gunnar 63. För de vet jag.
Mamma hade inte bara köpt choklad utan även jordgubbar på torget :) Hon är fin den kvinnan.
Så nu sitter man här, med en trind mage.

Jag tänkte passa på att ha en bloggorgie såhär på lördags kvällen i och med att jag inte skrivit på länge. Uppdatering har sugit getpung som vi också kallade diskmaskinen på jobbet häromdagen.

De är först nu, när man står där mitt upp i allt som man kan inse att man har tagit ett bra beslut. Ett bra beslut för mig var att flytta tillbaka till Skövde och få tillbaka lite av mitt gamla liv. De gamla livet som var okej, inte dåligt, inte bra. Nu är de nästintill toppen, förutom några små saker. Men så länge de är småsaker så överlever jag. Jag älskar den här staden och de kommer jag alltid att göra. Efter flytten tillbaka har jag fått många nya vänner och de har bidragit till ett ännu större självförtroende. Jag har fått mina päron att inse ett och ett annat och nu är allt bra. Allt är bra. Jag önskar att de hade hänt tidigare, men bättre sent än aldrig. Som man säger. Jag har aldrig känt mig så stark som jag gör nu. Och jag vet att jag är bra, att jag till och med är bäst. I alla fall tills motsatsen är bevisad. Jag önskar att jag känt de redan i 6:an, då helvetet började. De är sjukt att se tillbaka på de och inse att den person som startade allt dog i en olycka för ett tag sedan. Personens liv slutade innan de ens börjat och här står jag, livs levande och chansen att få leva vidare. Man ska inte tänka för mycket, men eftersom jag gråtit så många gånger över de där tolv orden som personen sa, så går de inte att glömma bort. De tolv orden förstörde en del av min ungdom, tills jag insåg att ingen människa ska få styra mitt liv eller hindra mig. De var innan jag kom ur garderoben, innan jag blev full första gången, innan jag och E stod och rökte ute i skogen, innan ungdomen blev min livstil. De var då de hände, då allt ska vara bra, då man fortfarande är barn. PANG! Och tolv ord senare var jag golvad. Knäckt! Och på de där kalla sten golvet låg jag kvar i minst 6 år. Kallt var de, jävligt var de. Men nu står jag upp igen. Man önskar inte sin värsta fiende en olycka och de gör inte jag heller. Jag inser bara att de är läskigt att vissa saker händer.

Hinner inte med längre...

Jag ska ärligt säga att jag den senaste tiden har struntat helt i den här bloggen och dess tvångsmässiga uppdatering. Jag har inte hunnit, så skulle man kunna sammanfatta de. Har inte haft många lediga dagar de senaste. Denna lördag är en av de lediga dagarna.
Kunde som vanligt inte sova i natt och efter fem timmar gav jag upp och klockan 7 satt jag vid frukostbordet och åt ett ägg. Två timmar gav min mor och jag oss iväg för att handla på Maxi och gå igenom den nya entrén. ( Är man uppväxt i en små stad lär man sig uppskatta små händelser )
Den var fin, de måste jag säga. Inne på Maxi shoppade jag loss, då jag insåg att jag jobbar för mycket och inte hinner spendera pengarna. De blev solglasögon, en cd-skiva och tidningar :)
Senare, när vi kom hem, var de jag som däckade på balkongen. Och där låg jag tills mitt skinn blivit rödlätt och senare brunt. ( Har världens bästa pigment. Tack Mamma! )
Men jag har inte sovit något, vilket oroar mig lite. Istället har jag badat fotbad, bakat en kaka och städat. Jag kan inte få ro och de är inte bra.
Den senaste veckan har varit bra. Jag har fått positiva kommentarer på jobbet och jag har tränat igen. Dessutom har jag bokat en PT tills på tisdag som ska visa mig alla maskiner och ge mig råd i mitt framtida projekt att bygga muskler istället för att lägga på fett. Hittills har träningen gjort att jag mår mycket bättre. Och jag tycker till och med själv att jag blivit snyggare.
Imorgon är de jobb igen och nästa gång jag är ledig är måndagen den 19 maj. Veckan fram tills dess är späckad med föreläsningar, dagisjobb och max. Men de som inte dödar de härdar och jag trivs med allt.
Hoppas nu bara att de inte faller!

De är för mycket nu och jag återkommer när allt har lugnat ner sig...