de är sjukt

Jag är sjuk, igen. Har aldrig feber i vanliga fall men nu har jag haft de två gånger inom loppet av fyra veckor. Känns inte bra och någon mat får jag inte i mig heller.
Verkligen toppen i detta vädret.

Men jag tänker vara frisk tills på fredag. Nu är pride nära och jag fixade testet på jobbet så jag har ju lite och fira också. Appropå fira, idag har systeryster namnsdag och Ninna fyller 81 år. Grattis!
( Emma glömt nu inte att ringa gammelmoster! )

Annars har de senaste dagarna gått åt till att tänka. De gör jag tyvärr lite för mycket. J säger att jag ska ta allt som de kommer, men de är inte alltid så lätt.

Nu väntar sängen för mig och nästa nedslag blir nog innan pride avfärden. Tills dess kan ni alltid digga, dansa och må bra till denna låt:
http://www.youtube.com/watch?v=4d4L4hiSHNw

Winnerbäck 08

Jag kräver en Winnerbäck konsert varje år för att må bra och de har ju lyckats med hittills, så varför ändra på ett vinnande koncept.
De var Heidi, Becca, Jag, en vit bil och en picknick korg som lite sena men glad i hågen gav oss av till Mariestad. I bilen utbröt som vanligt skrattsalvor och skrik. Jag älskar Heidi och Becca och de anar inte hur mycket jag har saknat dem.

<--- ( Jag tror de var något om något könsorgan och prickar som fick Becca att se ut såhär )

(Jag tror Heidi försöker förklara) -->
Men mellan skratten blir de också allvar. Allvarligt eftersom vi inte träffats på länge och eftersom alla har tagit illa upp. De är jobbigt, men de ska lösa sig, för allt löser sig. Precis som att allting faller.

Efter att vi hittat vår plats i "Folkets park" så började vi "svulla" från korgen. Vilket senare resulterade i att alla hamnade i "paltkoma". Så där låg vi på filten och tittade upp på den klarblå himlen samtidigt som Emil Jenssen sa lustiga saker. Han är rolig och bra den där killen och hur kunde jag tveka på att Victoria hade fel?!
Jag köpte massor med popcorn också, som vi tryckte i oss.
Jag träffade en gammal klasskamrat som både skaffat massa skägg och flyttat till Umeå. De var trevligt, han var go som vanligt.
Maia Hirasawa var underbar som vanligt och tyvärr var Miss Li sjuk. Vilket senare resulterade i en sämre version av "Om du lämnade mig nu".
Sen kom han, Lasse Lars Winterdäck Winnerbäck. Älskade Lasse. Och jag blev glad.
För mig kan han förvandla vatten till vin, få mitt hjärta att le och önska att jag inte var någon annanstans än just där, då.

"Jag är hög nu sen den dagen när du kom, jag jag är hög och kan inte somna om, och undrar om jag någonsin ska nyktra till någon gång med dig, med dig, med dig..."
Innan vi tog den vita bilen och åkte hem lånade vi Carinas toalett och samtidigt som jag vänta på Becca och Heidi var jag tvungen att gå in och titta på Sigge och Affe. Älskade barn, vackra barn, underbara underverk.

Och om tio minuter kommer pappa för att skjutas ner mig till stationen. Jag ska hälsa på syrran och ikväll blir de skräckfilm. Jag tror inte att de kan bli mycket bättre just nu.

Vissa händelser måste vara menade att hända. Som igår när jag träffade B på övergångsstället. Vi hade precis kommit fram till att vi inte skulle ses förrän Pride men nu blev de innan och jag fick ge henne boken jag köpt till henne och förmodligen lyckats få med henne på konserten ikväll.
Så hade de inte blivit om jag inte slöat mig iväg från jobbet och stannat och ätit på vägen. För de är sekunderna som gör de.

I tisdags var Heidi och jag i Mariestad och hälsade på grabbarna grus, Affe och Sigge. Affe var sitt vanliga glada jag och Sigges röda hår stod rakt upp.

Ikväll är de i alla fall med Winnerbäck som gäller och jag är glad, för jag kommer kunna tänka bort allt annat. Imorgon är de syrran och Lund som gäller, vilket också gör mig glad!
Denna gången kanske jag också får se tomten? ( nä Emma, inte han med röd dräkt, skägg och mössa )

Nu är de dags för en ny springtur, jag har kommit igång ordentligt nu och är stolt!

På tal om...döden

När jag var ute och sprang idag ringde pappa och sa att sector alarm hade ringt och sagt att larmet hade gått hemma. Jag har aldrig sprungit så snabbt hem förut.
Väl hemma möttes jag upp av grannar som hade gått runt huset och tittat till de.
Lisbeth som bor två hus bort ville följa med in, men jag sa att jag inte var rädd och började gå mot huset. Och då sa Lisbeth något som träffade rakt i hjärtat.
- Du gör precis som Erika skulle gjort.
- Ja rädd är jag inte, svarade jag
- De var inte Erika heller.
För 14 år sedan dog Lisbeths dotter, vår granne och Emmas kompis, Erika, i en bilolycka. Dagarna, veckorna, månader och åren efter var Lisbeth här varje dag och grät. Jag har sett hur ett barns död kan påverka en familj och vad de gör med ens person. Lisbeth påminner mig ofta om att jag är lik Erika och de får hon gärna göra, för Erika var en mycket fin person. Men de måste vara jobbigt för henne att se Erika genom mig.

Samma sak hände när Johan dog, också i en bil olycka. Minnesstunden som hölls i skolan var den värsta jag varit med om. Jag kommer ihåg att mer eller mindre hela skolan hade trängt in sig i cafeterian där de också fanns ett bord med ett kort på Johan och ett ljus. Och vi stod där och små pratade tills Johans familj kom in. För då blev de tyst och inte ett öga förblev torrt. Jag har aldrig hört någon skrika så från hjärtat som den mamman gjorde. Och ALLA, ALLA måste känt hennes smärta och i alla fall lite kunnat ana hennes sorg.
De är heller inte kul att se tidnings utklippet som visar hur J:s bil såg ut efter krocken.
De är inte heller kul att läsa texten under rubriken.

På onsdag är de min morfars födelsedag. Han skulle blivit 87 år i år. Min älskade morfar. Jag var alltid och hälsade på han och mormor. Jag brukade få saft och kolla på Ricki Lake. Morfar och mormor tyckte de var jättebra att jag kom, för då fick de ett skäl till att åka till McDonalds. Jag är lik min morfar. Vi har båda sneda framtänder, ett rolig skratt, är positiva, snälla och glada. Jag saknar honom mycket och skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka.
Jag fick min första mobil av morfar och de var han som valde mitt nummer. Jag kommer ihåg vad han sa på min 14-årsdag.
- "Sofie, jag valde ett nummer som jag tyckte var enkelt. Jag kommer aldrig glömma de där numret, så nu kommer jag i alla fall kunna ringa en person utan att slå i telefonboken"
Behöver jag säga att jag aldrig tänker byta nummer. Jag väntar fortfarande på ett samtal från "Moffa". Var du än är så ska du veta att jag alltid kommer älska dig.

Min första tanke var inte att detta skulle bli ett dödens inlägg, men de blir inte alltid som man tänkt sig.

De kallas tvivel

Jag vet att jag är bra på de mesta. Men just nu börjar jag tvivla på mig själv lite. Hur ska jag hinna allt? Jag kan prestera men över prestera vet jag inte om jag är så duktig på...

Och jag borde sitta still de få fem timmarna jag hinner vara vaken innan jag ska till jobbet igen. Men som vanligt går inte de.

För övrigt blir jag mer och mer säker på hur jag vill ha de i framtiden, i alla fall när de kommer till utbildning. Frågan är bara om jag fixar de...

De gör ont...

Igår när jag kom hem låg hon och skrek. De är jobbigt att höra och jag värjer mig. Satte på Roy Andersson filmen "Du levande" och skruvade upp volymen, låtsades att inte höra. För jag orkar inte, jag orkar inte.
Till slut somnade hon av värken och allt var som vanligt igen.
De är jobbigt att vara anhörig och stå bredvid, inte kunna göra något. Men jag börjar bli van.

Av filmen både skrattade jag och grät. Om vartannat. Roy Andersson börjar bli en stark favorit.
Speciellt denna scenen med paret som ska köpa matta och får hjälp av den värdelösa säljaren.
- Förlåt att jag är lite nere idag, men jag har bråkat med min fru.
- Jasså
- Jag kallade henne subba
- De var ju inte trevligt
- Nä, men hon kallade mig strutt
- Ja, men subba är värre
- Ja, men hon kallade mig strutt
- Men subba är värre
- Men strutt!
- Äh, kom vi går

Panik på jobbet idag för övrigt, kan inte ens beskriva hur jobbigt de är när en restaurang drabbas av strömavbrott. Suck!
Nu måste jag springa för att dämpa min ångest och komma i form. Och sen är de fest.

Gårdagens lilla roliga: Okej, jag är inget stort Neverstore fan, men de är ganska coolt att basisten åkte förbi mig på skateboard igår. Han har även gått på min skola och är uppväxt i samma lilla by som min vän. Jag menar, när han inte åker skateboard så turnérar han ganska friskt.

Ord som beskriver mig just nu och en liten markering

Rastlös, oorganiserad, trött, lat, glad och lite full i fan. Men Sofie, tänk inte ens tanken! De vore mer fel än någonsin!

För att vi är sötast :)

Jag tror Lina gör en "Whaaaazup" och jag hänger som vanligt inte med i svängarna.

Helgen

De var härligt att få träffa Lina igen. Skönt att prata om saker som varit, saker som är och saker som händer. Jag tycker om henne mycket, just för att hon är sig själv hela tiden. Och så hennes skratt, jag älskar hennes skratt. Dessutom är hon ärlig, vilket jag uppskattar.

Jag fick träffa Erik också och de blev flera kramar. De kändes som igår vi sågs även fast de måste varit nästan ett år sedan vi senaste träffades på riktigt. Älskade, älskade Erik.

Nästa gång jag åker till Sthlm är de Pride :) Och nu är de klart att jag i alla fall är ledig 25-31 juli. Får se hur de går de sista dagarna.

Gud vad tråkigt detta blev, har verkligen ingen fantasi eller ork att skriva.

Ångest, parkhäng och en bra film

Jag gillar inte att ha ångest, ångest får jag när jag sover för lite och får i mig mjölk. I morses hade jag ångest för att jag sovit för lite, ikväll har jag ångest för jag fått i mig mjölk. Men tiden där emellan har varit smått fantastisk.
Jag har äntligen beställt biljetter ner till syrran och jag kom billigt undan. Så nu blir de skräckisar och dålig humor för hela slanten.

Idag har jag även hängt i parken med sötnöten Vilda, lady Joanie och flatmamma Anna. Vi käkade bullar, pratade sex, skrattade åt Johannas "kuvertväska" och lekte med Vilda. Vi pratade givetvis Pride också och detta året längtar jag lika mycket tills dess som ett barn längtar till julafton. Alla kommer vara där i år.

Senare mötte jag upp med Martin och vi gick på bio. The Happening är en bra film, om man gillar läskiga filmer. Jag förstår bara inte hur M. Night Shyamalan kan komma på allt. Jag önskar att jag också hade en skapar ådra därinne. Jag hade valt att bli författare, jag tror de hade passat mig bäst.

Dagens händelse: Sprang på Julia i parken, Ipoden är hemma! LYCKA!