Tårdrypande...

Jag vet att jag inte blivit som mamma ville att jag skulle bli. Hon önskade inte detta, detta var inte vad hon hade planerat. Hur hon ville att det skulle bli. Och nu står hon där och är rädd för vad alla andra ska tycka och tänker inte på sin dottern. Jag ville inte att hon tar i mig längre, jag vill inte prata med henne om hur jag känner, innerst inne. Det går inte, för hon vill inte lyssna. Om bara hon skulle förstå, pappa förstår ju.
Jag orkar inte mer!