De är nu jag inser att man måste ta tillfället att njuta. Ta vara på varje sekund som ges. Jag skulle kunna göra vad som helst för att komma tillbaka till den där kvällen då de hände. Jag skulle vilja höra alla ord igen, allt smicker och se leendet. Men ju mer tiden går inser jag att det kanske bara var en illusion av hur det skulle kunna vara om de inte vore som de är. Jag blir besviken, varför blir de aldrig som jag vill? Men vem vet, en dag kanske de är min tur. Och då kommer jag vara beredd!