...

Många säger att kärleken kommer när man minst anar de. Jag hatar när folk säger så, för de är verkligen inte sant. Jag är övertygad om att man bestämmer de själv. Enda sedan grundskolan har jag tyckt illa om mig själv och samtidigt vetat att jag är bäst i världen. Sedan jag var 12 år har jag brottats med känslan av själv hat. De kanske låter hemskt, jag vet, men det slutar alltid med att mitt sunda förnuft vinner, men tänk när de inte gör de längre.
När jag var 12 år, fick jag för första gången höra att jag var ful som stryk och att jag aldrig skulle få någon kille. Tanken var att jag aldrig skulle få reda på de, men de fick jag. De orden påverkade mig mycket, tills jag insåg att de inte var killar som jag ville ha. Samma person som sa detta är idag död. Personen öde var att dö en förtidig död, jag vann även här.
Åren gick och självförtroendet blev inte bättre, speciellt inte som jag upptäckte andra sidor hos mig själv som jag inte ville finna.
Jag ska vara ärlig och säga att jag hatade mig själv ett tag, men fortfarande vann känslan att jag egentligen är bäst.
När Morfar dog, ville jag också dö. Jag tappade håret vid hans död och än idag kan jag gråta för att han inte fick lära känna Sofie. Min älskade Morfar.
Förra våren var andra gången som jag kände att jag inte ville leva mer, jag fick hjälp, vilket var tur. Men jag hade inte gett upp ändå, för innerst inne...
Min största mardröm är att bli ensam i livet. Och just nu när jag står mitt i livet, ja just nu, så har jag aldrig känt mig mer ensam. Jag har ingen, inte som de känns nu. I ärlighetens namn ska jag nog säga att jag inte förbättrar min situation genom att hela tiden tränga bort känslor och förneka dem. Men vem vill visa sig svag?
Ensamhets känslan ger mig styrka, samtidigt som den sakta bryter ner mig. Muren växer sig högre och lyckan minskar. Jag vågar inte längre, jag har varit för snäll, låtit saker passera utan att säga ifrån. Inte vågat kräva respekt.
Jag önskar jag kunde gå tillbaka och göra om, göra rätt. Men de är försent, nu har jag bara framtiden att påverka och de tänker jag verkligen göra.