Mormor

Mormor har varit på besök de senaste dagarna, de är därför jag inte varit vid datorn, hon sover nämligen i datarummet när hon är här.
I morses och nu på förmiddagen var de min tur att ta hand om henne.
Så jag gick upp sådär pensionärstidigt och fixade frukost. Jag kokade äggen perfekt, la fram smörgåsar, kokade gröten och gjorde min specialsås att ha på gröten. Vi satte oss ner och jag serverade kaffe i morfars gamla fina servis. (Givetvis tar man fram finkopparna när mormor är på besök)
Mormor berättade för mig att färdtjänst skulle komma vid tolv, vilket jag redan visste eftersom jag hade bekräftat tiden med en vänlig själ på färdtjänst några dagar tidigare. Jag nickade och sa, jaha så bra då.
Sen sa mormor att hon hoppades på att det inte var någon "utlänning" som skulle köra färdtjänsten, de kör ju så fort. Och sen drog hon den där långa harangen om att utlänningar gjorde de och de betedde sig såhär. Min tanke fastnade på färdtjänsten, de får inga andra jobb tänkte jag.
Sen kom den ultimata frågan som jag hatar:
"Nu måste jag fråga dig Sofie, har du någon kärlek, någon pojkvän?"
Jag suckade, jag suckar alltid för de frågan omedvetet.
"Näpp, ingen kärlek här inte. Jag har valt singellivet, så är de.
"Jaha, jag förstår, du får ingen. Ja de ska jag säga dig, att de är inte så konstigt, jag gifte mig som 25-åring. Du behöver inte vara orolig"
Jag suckade igen och nickade. Du har säkert rätt du, mormor. (i samma stund tänkte jag på hur lite hon känner mig)
Nu har hon åkt och som vanligt var hennes sista ord:
"Nå, detta var min sista resa, nu syns vi snart inte mer"

Något som har fått mig att le och känna mig lycklig idag är detta ----->
http://www.youtube.com/watch?v=dQblUTSZxaw&mode=related&search
De är tillbaka och allt känns bra igen. Mitt hjärta fylls med kärlek och jag blir så glad. Inte en höst utan Kent!