Så vad gör man, givetvis tar man sig tid och sätter sig ner och kollar igenom de, gamla, dammiga bilderna som bär med sig så många minnen.
Jag skulle aldrig valt att sätta mig ner. Efter ett tag insåg jag att lådan innehåller för mycket känslor och för mycket minnen för att inte fälla en tår.
I lådan fanns bilder på följande minnen.
1. Bilder på bilen som min syster krockade i för 10 år sedan. Den är böjd, vår Bettan!
2. Min morfar, min älskade Morfar. (Här föll första tåren)
3. Blomsterbuketten till Erikas begravning. Hon dog alldeles för tidigt i en bilolycka, 17 år gammal.
4. Jularna ute i Vreten. Gården som min släkt en gång ägde är nu såld och jularna är aldrig lika bra längre.
5. Resan till Danmark när jag och syrran fick varsin målning på våra kinder. Min syster valde Svenska flaggan och jag en kanin.
6. Alla somrar på kusten.
7. Skolavslutningar
8. Vänner som inte finns i närheten längre
9. Gunnel och Lars bröllop
10. När vi byggde huset och jag fortfarande cyklade runt på min trehjuling.
11. Familjebilder som vittnar om att vi alla är tjockare, äldre och gråare
Hoppas nu att vi hinner få lite mer minnen ihop i familjen och att alla kommer få finnas med att skapa dem.
Denna nioåriga Sofie har ingen aning om vad som senare skulle ske. Om man tittar tillbaka är de mycket som är sorligt. Men gud vad hon har lärt sig.
(Har ett minne till denna bilden också, faktiskt. Jag är 9 år och ska precis sluta skolan. Jag ville ha en fräckt frisyr, jag vet inte om mamma lyckades, men jag hamnade i tidningen för besväret!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar