Idag har jag varit i ett fint gammalt hus. Cecilia Hagen lät meddela att det var från 1809 och jag såg nog ut som en fågelholk. Ett sånt hus vill nog alla ha, inklusvie mig.
Intervjun blev bra och klippningen blev galant, vilket ledde till att jag fick mycket beröm av Åsa. Jag tog åt mig varenda ord och nu är jag ännu mer sugen att intervju fler.
I helgen var jag hos världens bästa Maria. Det är fint att få prata med henne när det känns jobbigt. Skönt att hon lyssnar att hon ger mig råd och att hon kan förstå. Hon får såklart lätta sitt hjärta inför mig och jag vill att hon gör de. Hon har mycket att bära på också.
Jag vet inte vad som är värst. På något sätt känns det som om jag kommer stå ut, jag kommer klara de. Jag kommer helt enkelt orka. Men ibland vill jag bara lägga mig ner och dö.
Det kommer inte sluta bra, bara i tårar, saknad och olycka. I rest my case! Lika bra att lägga ner de!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar