Ibland blir jag besviken på mig själv, grymt besviken. Igår svalde jag, förnekade mig själv och blev förlöjligad. Jag hatar de, men jag gjorde inget åt de.
Med risk för att någon kommer spåra vem som sa detta kommer jag censurera lite.
Vi sitter och äter, de är jag och tio till.
Helt sonika börjar vi prata om hårfärg och vilka som färgar håret och inte. En i sällskapet är frisör och därför förklara hon ganska tydligt hur hår funkar. Hon berättar bland annat att vissa färgar håret för en speciell anledning osv. Och helt plötsligt kommer denna kommentaren:
"Ja, homofilerna som sitter i tv-studios färgar också håret, de är jag säker på"
Och jag bara vänder mig om och suckar, för jag orkar inte. Börjar istället prata om något annat samtidigt som jag får en klapp av mamma och en blick av pappa. Och samtidigt som jag blir ledsen över uttalandet blir jag glad för jag inser att mamma och pappa är på min sida och de har uppfattat att jag är upprörd. Men som sagt, jag svalde. Fy fan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
du läser väl min blogg? :)
nä, för de behövs lösenord va?
nu har jag läst. De gick ju finfint utan lösenord, men de gjorde de inte igår.
Skicka en kommentar