Jag kan berätta för dig att det känns direkt när man slår upp ögonen på morgonen. Aj, inte idag, orkar inte. De är alltid min första reaktion, men jag vet att jag inte kan påverka just då. Men jag hade kunnat förhindra de.
Jag hade svårt att komma upp i morse, inte bara för att jag hade ont utan för att jag kände mig helt utpumpad. Jag var inte ensam om de, på jobbet var alla andra lika hopplöst trötta och Mirja hade tagit med sig fika dagen till ära. För att som hon sa, klara dagen.
Dagens lunch intogs på Café Rival. Lite dyrare men lite mysigare. På Rival blev givetvis Pia Kittel uppmärksammad. Denna gången av en mycket underlig "teaterman", som han kallade sig själv. De läskiga var att han petade sig i näsan framför oss och sen sträckte han fram samma näve till Pia för att hälsa. Äckligt!
Lunchen drog ut på tiden och när vi kom tillbaka till jobbet så skulle jag strax gå och klippa mig.
Jag hatar frisörer, är livrädd för dem. Usch, men det gick ganska bra. Förutom att jag som vanligt ser ut som en viss vän till mina föräldrar. Han bär peruk, en stor peruk. Jaja, det blir bra sen, när frisyren "lägger" sig.
Jag hade massa att skriva idag, men nu har allt försvunnit. Jag är trött och somnar snart. Imorgon ska jag träffa Lina och det är en fin ljuspunkt nu.
Jag längtar bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar