Ett lugn har infunnit sig i min kropp. Jag vet inte vad det beror på men det känns som jag är tillbaka igen. Idag var det sista gången jag fick träffa J. Det är skönt och jobbigt. Skönt för att jag inte behöver gå dit längre, för att jag inte vill. Det betyder ju också att jag mår bra nu, eller i alla fall att jag inte mår lika dåligt längre. Men samtidigt är det jobbigt, eftersom jag gillar J. Jag gillar J mycket. Eftersom de var sista gången idag tänkte jag ta med något åt honom. Min första insikt var blommor, men sen kom jag på att han kanske är allergisk. Min andra tanke var choklad, detta skulle kanske bli för romantiskt (?!) och vem vet, han kanske inte tål choklad heller. Min tredje tanke var att han inte skulle få något. Min fjärde och sista tanke är att han ska få ett brev, ord alltså. Något som han kan läsa en andra gång istället för att se blommorna vissna och chokladen bli uppäten. Ord blir de, fina ord.
Ibland har jag funderat på hur det kan komma sig att mamma och pappa älskar mig och min syster så mycket. Vi har många gånger varit odrägliga barn. Jag minns speciellt den gången när jag tjatat om ett pennställ i form av Noaks ark, jag fick pennstället. Men direkt slängde jag den i marken och skrek istället efter en ny leksak. Något att visa upp på dagis. Just denna situation kanske inte är så farlig, jag var ett barn. Jaja, men ett jävligt odrägligt barn.
Men som mamma alltid sagt, man kan inte sluta älska sitt barn. Jag fick de bevisat i helgen. Min vän Carina har barn, ett barn vid namn Alfons. I helgen fick jag träffa honom tre gånger och varje gång var en underbar upplevelse. Ni kan tänka att han bara är ett barn, ett kräkbarn, vilket han också är eftersom han spyr en gång var tionde minut. Men jag älskar verkligen honom. Jag skulle kunna offra mitt liv för honom. Han är underbar, så fin och söt. Och när vi satt där i fredags i soffan och han spydde ner allt: soffa, matta, bord och både Carina, Emil, Heidi och mig så skrattade vi bara, det spelar ingen roll. Att se Alfons nästan sprängas av vällust när man kittlar honom under fötterna eller leker tittuleken med honom gör att man blir varm i hela kroppen. Så Alfons, may the force be with you.
Jag har en sak att fira idag, definitivt en sak att fira. Fucking great!
Något ska jag allt hitta på!
tisdag, juli 10, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar