Jag brukar vara ganska bra att känna på mig saker som kommer hända. Därför är det läskigt när jag blir sådär övertygad och när de som jag förutspådde sen händer blir jag inte ens chockad eller förvånad. Just det där har hänt för mycket den senaste tiden. Det hände igår t.ex. Jag bara kände på mig att en viss person skulle höra av sig och vips så lät det om min mobil och ett meddelande var mottaget av just den personen. Jag blev glad, men inte förvånad!
Jag är inte så vidare besviken längre, jag förstår. Man måste kunna förstå ibland, bara acceptera att vissa gör, enligt en själv, konstiga val.
Pratade med mamma och pappa igår och jag älskar känslan av att vi kan skratta tillsammans igen. Alla samtal behöver inte längre sluta med att någon har gråten i halsen eller har en klump i magen. De senaste gångerna har jag haft ett leende på läpparna efter våra samtal. Tanken på att de är de bästa förändrarna i världen och verkligen älskar mig gör mig glad, iallafall gladare. Jag börjar också förstå var jag har fått min humor ifrån.
De finns minnen som aldrig kommer att försvinna, vi har många ihop, mamma och pappa.
( De sista var en hyllning till mina föräldrar som ändå aldrig kommer hitta till min blogg, men ändå! )
Det är kul att få mail från högt uppsatta människor, speciellt när man förstår att svaren inte går mellan någon halvdassig sekreterare som inte bryr sig så mycket iallafall.
Ikväll är det bio med Lina min fina ballerina och jag är hennes havrekli. Imorgon tydligen fest, yeah baby yeah ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar