Tänk att en 8-åring kan vända på en jobbig vecka.

När jag gick över bron idag och radion spelade den där Patrik Isakssons låten som går: "Hos dig är jag stark. Hos dig är jag underbar. Hos dig har jag allt, där vågar jag stanna kvar" ville jag gråta. Jag glömde till och med bort de där som "Tequila" sagt att han har den största, ja ni fattar, i manna minne. Hade jag börjat gråta hade jag sett ut som en utav de där japanska tecknade figurerna som sprutar tårar. Min vecka har varit ett helvete och ett helvete är de ibland svårt att ta sig ur.

Jag har fixat mycket idag, hämtat tågbiljetter, lämnat tillbaka en film, köpt böcker och lämnat en nyckel.

I min iver att fixat allt så snabbt som möjligt ringde Rosmarie.
- "Hej, är du vid tågstationen?"
- "Ja, hur så?"
- "De är jag med och jag ser dig"
Efter en snabb kram och lite prat var jag tvungen att kila vidare och de kändes dumt att inte kunna ta en fika. ( Jag har inte träffat Ros på mycket länge )

Senare begav jag mig till mitt nya andra hem, även kallat gymmet. Jag sprang som om jag hade eld i baken och ville bli av med lunchen. De slutade med att jag nästan kräktes.
På vägen hem från gymmet valde jag en annan väg en vad jag brukar, bara för att se om den var snabbare.
På vägen går man genom en kyrkogård och precis innan jag skulle entra den blev jag stoppad. Bakom mig plingade en 8-årig kille frenetiskt på sin ringklocka. Jag vände mig om där stod den sötaste 8-åring jag sett på länge.
- "Hello" sa han coolt.
- "Hello" svarade jag
- "Vet du, jag fyller år idag och jag har fått den här cykeln, visst är den snygg?"
- "Grattis, ja den är mycket snygg" ( jag menade de, den var snygg, den var ju svart)
- "Jag får bara cykla till bron där borta" sa 8-åringen och pekade
- "Jaha, bästa att du håller de löftet då" sa jag.
- "Ja, jag ska"
- "Hej då"
- "Bye bye"

Under denna veckan har personer försökt att muntra upp mig. De har gått sådär, men jag måste säga att "Tequila" har varit bäst ( inte spriten, utan kvinnan Victoria )
Men inget slår den där 8-åringen. Han var lycklig, för en cykel. Och där går jag sur, tvär och bitter på livet. Jag insåg att halva världen skulle vilja ha min problem och att jag nog fick sluta vara en bitterfitta. För de är ingen som gillar en sådan.