Löv

Och så står jag där, mitt i sandlådan och tittar på tre femåringar som hoppar runt i en ring och sjunger "Lay your love on me" och jag kan inte sluta le. De är söta och givetvis får de massor av applåder av mig.

Senare på dagen är de dags för vila och när jag ligger där får jag en fot i ryggen.
Jag vänder mig om och ser att den utdelade sparken kom från N som inte somnat än. Hon ler mot mig och säger:
"Jag älskar dig Sofie"
"Och jag älskar dig"
"Bra, då vet jag"
N vänder sig om med tummen i munnen och somnar.

För några timmar sedan kom jag hem och fick tömma mina fickor på 15 snorpapper och i de ögonblicket insåg jag att jag har ett underbart jobb.
För de spelar ingen roll hur länge jag får tjata på Y att hon ska ta på sig, eller hur många gånger jag får säga till O att sätta sig på stolen och äta.
Så länge ja får vara med när de händer. När T börjar gå, när V ler, när jag får kramen av G och när S höjer på ögonbrynen och suckar. Jag tycker så mycket om allihopa!

Och imorgon kommer de bli en solig fredag, fika med J och sen dyker en överraskning upp. Kan de bli bättre? I don´t think so!