Jag vet att de är lite ofint att framställa sig själv i bättre dager ( i alla fall om man kommer från en plats kallad Sverige). Men efter att ha varit lite småsur och bitter i två dagar fick jag höra något fint om mig själv som jag känner att jag vill publicera här:
du är ju helt underbar. som jag sa till min bästis igår; du är lite äckligt klok för din ålder. du är, vilket också diskuterats med andra, ett kap. den som får dig får den bästa. du är sjukt rolig. och har ett av dom större hjärtan jag träffat på. och tusen grejer till.
V som skrev detta ska veta att hon också är underbar och ett kap, P har haft tur! :)
Nu är de också dags att ge V ett orginellt smeknamn eftersom jag fått ett utav henne. Jag får fundera på de och återkomma.
Nu till "problemet". Så vad ska man göra? Stanna kvar, vara envis och försöka behålla all is i magen? Eller ska man gå åt andra hållet och ta något som man vet finns där?
Även fast jag kanske borde gå den andra vägen väljer jag isen. Jag tror lite mer på den. Frågan är bara hur länge is kan stanna i magen utan att smälta och försvinna...
Skönt att de finns själar att prata med om "problemet".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar