Så nu sitter jag här, minst lika trött som i måndags, 2300 kronor fattigare och med en ny frisyr. Är jag glad. Nja, eller jo de är jag. Men trött.
Idag trodde jag att jag började 7:15, så jag gick upp i ottan och svor över att jag inte fick sova längre. Men en timma senare blev jag tveksam och när jag ringde mitt jobb för att dubbel kolla tiden så hade jag givetvis fel. Jag börjar 9 idag. Fy bubblan!
Men jaja, jag får skylla mig själv.

Jag gav frisören fria händer igår och de blev hon lycklig över. De spratt liksom till i henne och hon utbrast: "Jag älskar sådana hära frisyrer!"
De är bara att ta för dig, sa jag och log.

Så hade jag aldrig gjort för några år sedan. Så rädd för hur mitt utseende skulle påverka hur folk tittade på mig. För mig handlade de om att inte stå ut för mycket. Inte vara först med något, inte vara sist, inte vara den som följer svansen, inte den som har de snyggaste men inte de fulaste. Som jag ser de nu var de bara ett slöseri på psyke, fritid, pengar och välmående. Och varför ska man offra de för personer som man inte ens vill vara.

Idag är de i alla fall onsdag och jag ska som vanligt klara att släpa iväg mig själv till gymmet och springa någon mil sådär. Men de ska jag nog fixa. Jag är ju köpt nya snygga joggingbrallor :)