Helgen som passerade

Helgen passerade som vanligt förbi och revy och jag hann inte med så mycket som jag trodde jag skulle göra.
Syster är nu firad och de var mysigt att ännu en gång vara på "släktkalas" hemma i huset. Jag älskar min släkt och de är kul att alla hade starka åsikter om schalgern, me like.
Farmor hejade på H.E.A.T, syrran och jag på Lili & Sussie, mamma tyckte nog om "mums mums" mest och mina kusiner kunde inte bestämma sig, men skrattade gott åt Markolioo.
Roligast var när Farmor höjde näven och sa "yes" för att H.E.A.T gick vidare.
Roligt är också att min kusin Oscar är världens största tjejtjusare och under sportlovet hade tagit med sin brud på bio. Han är 11. Sött!

Nu är de bara två veckor kvar och jag börjar bli lite nervös. Klart jag fixar de, men de kommer betyda en hel del förändringar. Spännande!

Förresten är min syster väldigt vacker som gravid och jag har nu äntligen känt barnet sparka. Häftig känsla. Har också insett att valska inte är de rätta språket att tilltala pyret med, eftersom h*n blir stilla och undrar vad som händer. Skulle barnet komma ihåg min röst från tiden inne i magen så kanske de inte är så smidigt att jag pratat valska eftersom jag måste fortsätta med de under barnets spädbarnstid.
I och med kalaset har också vadslagningen om dag börjat.

En bra vecka

En mycket bra vecka går mot sitt slut och jag kan inte säga annat än att jag är mycket trött. Fast på ett skönt sätt, jag behöver bara sova lite så är allt bra igen.
De har nästan bara hänt positiva saker denna veckan och jag har en bra magkänsla.
För några timmar sedan kom syster hem och hon befinner sig nu i vårt föräldrahem. Dit ska jag imorgon för att fira henne och jag har inte ens en present. Men de kommer, jag lovar, hon fyller ju inte år riktigt än.
Myskvällen med Heidi och Rebecca blev kortare än vad jag trodde och nu sitter jag här ensam och gäspar. De är ju en dag imorgon också.

Jag avslutar med detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=SPI_3U8I0I4

I februari månad

Jag antog att de skulle hända igen. För männsikor ändrar sig inte bara sådär, inte så enkelt. Och givetvis finns jag här och stöttar, skulle aldrig lämna H i sticket. Så nu är vi två här, i min lilla lya. De är ganska mysigt.

Annars har de hänt mycket. Ny position, nytt erkännande, jobbiga tankar och en pirrande mage (fast på helt fel sätt)

Samtalet med chefen igår gick bra och de känns bra, förutom att alla verkade bli besvikna på mig.

I helgen kommer tjockis syster hem och de ska bli intressant och se hur hon ser ut nu. Hoppas hon fortfarande är sådär vackert gravid, så som alla kvinnor vill se ut. För min syster har inte fått större höfter, inte större rumpa, bara större mage och lockigare hår :)

Körkortet är också snart mitt och istället för att sitta här borde jag råplugga teori. Så dags att bege sig till stan :)

Fixardag

Fixardagen tänker jag döpa denna dag till. För jag har fixat gardiner, satt upp en hylla, två tavlor och ljusstakar. De är RIKTIGT mysigt här nu och börjar likna mitt hem. Gardinerna hänger perfekt och ramar in lägenheten på ett fint sätt.

Förut var älskade Joni här. Världens finaste Joni som älskar is mer än jag älskar te. Vi pratade, resonerade, tuggade is och drack te. Jag spelade vuxen och bjöd på bullar. Kakor ville han inte ha. Lite lik mig, inget kakmonster alls.

Igår firade jag Rebecca och de blev utgång. Träffade kusinen Henrik ute och allt slutade med att Joni insåg att han var full och inte borde rusa runt i de tillståndet han befann sig i. Så alla gick hem. När jag kom hem låg en spya framför porten, förmodligen producerade under den 18-års fest som tog plats två våningar över mig. Jag suckade och klev över, skakade på huvudet och insåg att de små liven bara är amatörer och att de lär sig. Om man nu någonsin bör lära sig dricka alkohol utan att spy. Man borde kanske avstå helt, egentligen.
Såhär dagen efter, då spyan fortfarande ligger kvar, har Becca och jag skrivit en lapp:
Jag brukar inte spy utanför min dörr och sen strunta i att ta bort matresterna Torka upp!
Tack på förhand!
/ Boende i huset (som spyr på sin toalett)
Får se om jag vågar hänga upp den imorgon.

Imorgon är de också den tredje dagen i rad som jag är ledig. De känns väldigt konstigt. Hur ska jag klara detta? Kommer bli väldigt rastlös och snart klättra på väggarna.
Förmodligen ska jag vara barnvakt imorgon till söta Sigge. Älskade barn.

Förresten har de varit alldeles för dåliga vanor den senaste tiden. Jag borde ändra på de. I alla fall bli nyttigare, på många sätt.
Nu ska jag återvända till min goda bok.

Money, money, money

Pengar är hemskt och jag önskar att de inte fanns. Men nu finns de och inget får man gratis. Suck. Har dåligt med pengar nu, men då gäller de att vara lite smart.

Idag blir de brunsch, återvinning och jobb som gäller. Allt gratis och till och med inkomstbringande. De får bli mindre fika, mindre småköp och mer nudlar.

Som om de inte var nog med de räkningarna jag fick jag ett "trevligt" brev från CSN. Så nu ska man börja betala av sitt lån. Dubbelsuck!

Fjortisfylla

Den senaste tiden har de varit lite för mycket fjortisfylla över mitt liv. Och visst är de bra, ibland, inte tre gånger på raden. Om jag fick något ut av de kommer märkas snart, eller inte.
Annars händer de ganska mycket just nu och de finns alltid ett projekt att sätta tänderna i, me like! Ibland är de bara lite svårt att få tummen ur...

Var på kvinnohuset igår och fick nya intryck. Hemska saker händer även i lilla Skövde. Och jag är ledsen för att jag är förr oerfaren att fatta vissa saker. Hur ont de måste göra.

Har fortfarande ångest över körkortet, men de löser sig. De gäller bara att ta sig samman och koncentrera sig, så går nog allt fortare.

Dessutom har jag märkt hur jobbigt de kommer bli att bryta upp och börja om igen. Men jag har varit med om värre saker.

Nu övningskörning, sen fika med Erika :) Underbart!

Bli-glad-igen-låt

Nalle Puh sa en gång "Man kan aldrig vara nere med en ballong". Jag tror att han skulle hålla med mig om jag sa att man inte kan vara nere med den här låten heller...
http://www.youtube.com/watch?v=20PQBtyfNZY :)

Magplask

Magen kraschade igen i måndags och nu pratar jag inte om någon årlig och hederlig magsjuka. De är min ständiga magsjuka.
Tydligen fick magen verkligen nog, igen, efter att jag fått i mig något olämpligt. Dvs något med mjölk i. De går inte at beskriva hur ont de gör och hur svårt de är att hålla minen, även fast jag klarar de ganska bra. Magen gör fortfarande ont och de gör de svårt att få i sig något. Så jag skalar äpplet, dricker vatten och äter sådant som min mage tycker om. Men min mage funkar som mig ungefär, de tar lång tid att bli förbannad men när man väl blir de...
Så den muttrar ibland, gör så att jag får böja mig fram och surar.
Men nu ska vi inte bara prata om min mage, de har ju hänt annat också.

Jag blir då och då påminnd om den där drömmen, eller den lilla drömmen ska jag säga. Den är där och kan kanske bli sann. Men vi får se, inget är ju klart än.

Mitt liv är ganska upptaget nu och jag stressar runt till jobb, träning och övningskörning och försöker samtidigt träffa mina vänner. De går men de går också ut över mig. Så idag har jag lyssnat på mina fina medmänniskor och struckit allt i min kalender (inklusive träning!) för att ta de lugnt en förmiddag. De går sådär. Jag lyckades sitta still i en timma innan jag var tvungen att göra något. Så jag städade, ibland är de bra att vara en rastlös själ.

Annars längtar jag massor till helgen, min lediga helg. Då ska jag storhandla, träffa Affe, Sigge och Carina, fira en födelsedag, gå på fest och vara bakis. Träna såklart, de höll jag på att glömma.

Nytt liv...

Nytt år, ny lägenhet och lite utav ett nytt liv. Jag trivs, välidgt bra.
De känns som om de var detta så behövde ske för att jag skulle komma vidare. De är viktigt att få ta hand om sig själv.

Så hur gör man, bortser man från de man har nu och går vidare. Går djupare, eller förnekar man allt? Kommer jag ångra mig om jag inte går vidare? Kanske, kanske inte. Vågar jag?
Åh, shit, jag vet inte.

Summa sumarum

2008
Året då jag började jobba (på riktigt)
Året då mamma opererades
Året då syrran blev gravid
Året då jag landade
Året då jag träffade många fina nya människor
Året då jag lärde känna mig själv mer
Året då jag reste till Rom
Året då jag jobbade för mycket
Året då jag började träna
Året då jag tog flera dåliga val
Året då ja började bry mig mer om mig själv.
Året då mycket hände.

Så vad ska bli av nästa år? Jag börjar i alla fall på ett bra sätt genom att flytta in i en ny lägenhet, min lägenhet. GOTT NYTT ÅR!

Jul

Gårdagen var hysterisk, lugn och lite rogivande. Som de brukar vara en jul med familjen Johansson/Lindberg. Den kan var långtråkig, dyster och tråkig, fast samtidigt alldeles, alldeles underbar.
Paketleken slog ändå allt. Att få se den mest lugna kusinen bli tokig och gråta av allt skratt får också mitt hjärta att smälta.
Alla har blivit äldre, klokare, vänligare och också trevligare och jularna känns nu allt oftare som något riktigt kul och som något att längta efter. Och nästa år, om vi har tur, finns de en liten själ med som ska få ta sitt första och mycket viktiga "paketpappersbad". Men allt går så fort, som livet själv. Efter bara några timmar har man proppat i sig lika mycket mat som skulle kunna mätta en stor familj i Afrika, öppnat så många julklappar som kanske någon inte ens får på sin hela livstid och druckit en och en annan snapps som värmt öronen.
Och även fast julen har varit en vanlig fin jul sitter jag här ensam och mår sådär. För att tränga bort ensamheten (som egentligen inte finns) lyssnar jag på Tracy och äter mer skinka.

20 december

Och så händer de där som kanske inte händer alltför många gånger i livet. Plötsligt står en vacker person mitt framför dig. Du tittar på henne, hon tittar tillbaka och ler. Och direkt känner du att du blir knäsvag och inte vågar gå fram. Men de löser sig och allt slutar sådär fint, lite lycklig, tills den olyckliga vardagen kommer in och allt känns som en fantasi.
Men någon gång måste ju fantasin bli till verklighet...

Love is stronger than jesus

Ibland blir jag ledsen för att jag inte kan släppa allt. Bara låt de ske. Man måste falla för att lära sig flyga, eller hur? Men de går inte. Och istället blir jag kvävd av ensamhetskänslan som kommer krypande då och då. Jag är inte ensam, jag har massvis med vänner, den bästa familjen osv. Men de räcker inte, ensamheten försvinner ändå inte.
Förälskad har man väl varit, eller har jag de? Jo kanske, en gång, men också de i ett omöjligt projekt för att jag slutändan ändå skulle slippa.
Egentligen vet jag att jag inte kommer känna såhär hela mitt liv, de finns säkert någon för mig också, men först måste jag lära mig att släppa taget. För om jag inte gör de så kommer jag må ännu sämre och de värsta är att jag kanske kommer såra människor i min väg. Idiot är de sista jag vill framstå som.

"I don't wanna be the girl who laughs the loudest. Or the girl who never wants to be alone. I don't wanna be that call at four o'clock in the morning'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home"
(Pink - Sober)

Inte en Sofie dag

Idag har de inte riktigt varit min dag. Först lyckas jag sätta igång brandlarmet hemma så att SOS Alarm ringde hem. Sedan tokliftar jag med fel bil ( i tron om att de var pappa ) och tillslut tar jag fel avocado så att de bildades ett "avocadofall" som bara hade en slutdesination, golvet. Annars har de varit en ganska okej dag med mycket skratt. Förutom nu på kvällen då känslan kommer tillbaka och jag får ångest och bara vill försvinna..

Rabatt, komplimanger och skratt.

Denna dagen har varit den bästa på mycket länge.
För de första fick jag sova ut. Sen gick jag till mitt andra hem, gymmet. Träffade Karin och tränade duktigt. Fick en komplimang av Andreas och begav mig senare till stan. Mötte upp med Becca som var utsvulten och när hon äntligen fått i sig lite mat och sitter där med tekoppen i handen säger: "Vilka vackra händer du har Sofie" jag skrattar, helt övertygad om att alla mina fingrar ser ut som prinskorvar, men hon säger de igen och de gör jag att jag tror henne. De kanske är så, bäst att tänka så i framtiden. Innan de var dags för mig att ta en sväng förbi Joni gick vi och köpte ett julkort som ska skicka ända till USA. Och istället för att betala 8 kronor som kortet kostade fick jag betala 5.50. Antingen så är jag där för ofta och handlar och fick därför en rabatt eller så hade den söta tjejen bakom disken helt andra motiv :)
Hemma hos Joni bjöds de på te och chokladboll samt tvspel. Och när vi är inne på den sjunde omgången och jag hamnar sist för just sjunde gången så kan jag inte annat än att skratta. Så vi sitter där och skrattar ihop, Joni och jag, antingen för att jag är en loser eller för att de är härligare att skratta än att gråta åt allt jobbigt som händer i livet.
Senare går jag hem i vintermörkret och jag ler, för allt är ju ganska bra...ändå.

Brev

Nu är de nedskrivet, renskrivet, och postat. Imorgon kommer de bli stämplat och på tisdag befinner de sig de hos rätt person. De är tur att jag är trött och lite vissen, annars hade jag aldrig vågat. Men nu gick de av bara farten. Jag skulle vilja se hur hon reagerar, vad hon har att säga om de som står i brevet. De kommer jag aldrig få se och jag kommer nog inte få träffa henne mer. Jag har inte sådan tur. De kanske var så att jag inte orkar längre och att de var därför de var så lätt att skicka iväg allt jag ville ha sagt på två A4. För de finns en hel del att säga.

Magen!

Som ni kanske redan har räknat ut så är min syster gravid. Detta gör att jag kommer bli moster. En mycket stolt moster.
Jag har inte sett min syster sen hon berättade för sisådär 12 veckor sedan. Idag kommer hon hem och de ska bli mysigt att klappa på magen och prata med pyret.

Denna veckan har annars mest inneburit halsont.
Och så har jag köpt en dator också, hen heter Fabian :)

Everybody hurts sometimes

Ibland gör jag saker som inte är så genomtänkta, vilket jag hatar. De leder alltid till ångest. Och ångest och jag har aldrig varit vänner. Jag vet inte hur jag lyckas hamna i situationer som denna, men jag har gjort de, igen. Om några dagar kommer jag skratta åt de, men de gör jag inte nu. Verkligen inte.
Men jag är inte mer än en människa. Med...behov.

Här är ditt nästa stopp:
http://www.myspace.com/fridahyvonen

WOW! Ibland är jag så smart och bra på att snoka att jag överträffar mig själv. Men hur gör man nu? Vad skriver man?

Hej, du är söt! Vill du ta en fika?

Spinning får min kropp att kännas trött och stark och jag älskar den känslan. Så jag går på spinning oftare nu. Känner att endorfinerna sprutar ut i kroppen och gör mig piggare.
Kedjan på min hopplösa cykel hoppade i dag och jag blev inte alls förvånad. Så jag gick till huse där jag träffade X. Fick ett positivt besked som fick en sten att lätta från mitt hjärta. De finns hjälp att få, de finns bra advokater. Tjohoo!
Heidi fick sig ett besök och de fikades på rådhuset med Becca. Underbart och tjatigt som vanligt.

Helgen var smått fantastiskt eftersom jag genomgick en BRYT-utbildning och fick träffa alla jag älskar på Slick. Underbart :) Dessutom fick jag ännu en påminnelse om att Queer folket är de hetaste man kan finna.

Nu måste jag springa vidare.